Historia

På området låg nämligen en gång i tiden Göteborgs Porslinsfabrik. Serviserna och prydnadssakerna som tillverkades här var populära, och som mest jobbade uppåt 600 personer i fabriken. Som kuriosa kan nämnas att en annan folkkär produkt gjorde att Göteborgs Porslinsfabrik i folkmun ofta kallades Pôtta

År 1914 köpte Rörstrand verksamheten och flyttade så småningom hit hela tillverkningen från Stockholm. (Ungefär i samma veva som flytten hittades en skärva av en tallrik från den förlista ostindiefararen Götheborg. Mönstret inspirerade till servisen Ostindia, som än idag är en favorit på svenska middagsbord.)

Men tiderna förändrades. Bit för bit tvingades Rörstrand att koncentrera tillverkningen till Lidköping och 1941 lades Göteborgsfabriken ner. Diverse småföretag, till exempel Levins legendariska gitarrfabrik, flyttade istället in i den stora tegelbyggnaden som sakta men säkert började förfalla.

I slutet av 1980-talet stängdes området och en tid med många frågetecken tog vid. Kunde byggnaden restaureras? Hur skulle lokalerna användas i så fall? Vem ville ta ansvaret och de omfattande investeringarna som krävdes? Idéerna om upplevelsecentrum, kontor och butiker kunde inte förverkligas, och 2003 var den gamla fabriken från anno 1898 i så dåligt skick att man var tvungen att riva den.

Samtidigt började Peab undersöka möjligheten att bygga bostäder på tomten. Och nu startar ett helt nytt kapitel i Porslinsfabrikens historia.